Hallå kommunikation? Hallå samarbete? Hallå teamarbete?

Äntligen stod vi på logopedmottagningen!

Förra veckan skrev jag att jag skulle återkomma om detta när tankarna var mer samlade. Det blir de inte. Tankarna. Samlade alltså. De är fortfarande ett sammelsurium. Men nu skriver jag ändå....

Till slut fick vi alltså träffa en logoped. Vi fick en återbudstid med en dags varsel så troligen har Benjamins läkares påtryckningar hjälpt.

Det första intrycket var en försynt, försiktigt och troligen nyutexaminerad men trevlig;) logoped. Jag kände hur jag gaskade upp mig för att vid tillfälle påpeka att vi behöver mer kvalificerad hjälp än vad vi uppfattade att hon kunde ge. Men ganska snart vände det. Hon var ärlig och sa att hon hade rådfrågat sin mer erfarne kollega inför Benjamins problematik. Vi förstod att de hade erfarenhet. Och vi fick prata och lyssna.

Logopeden berättade ganska snart att de blivit förvånade när de läst Benjamins journal. De brukar rekommendera sondmatning i högst 2 månader. Eh... två månader? Vi sondmatade i 9 månader.... Hallå kommunikation?

Till saken hör att det är själva nässonden de rekommenderar max två månader. Efter det bör man få knapp på magen om behoven kvarstår. Vi vet ju inte om Benjamins ätovilja beror på att han sond(tvångs-)matades eller om det var själva slangen i näsan som ställt till störst problem. Eller något annat... Vi vet inte på vilket sätt det påverkat Benjamin (och oss) om han fått en knapp efter två månader.

Men faktum kvarstår att det överhuvudtaget inte nämnts något om några två månader eller annan tidsmässig begränsning på sondmatandet.

Tillbaka till logopeden. Mötet förra veckan var ett inledande möte där vi lärde känna varandra, vi tog del av deras tankesätt och metoder,  vi fick svara på massa frågor. Flera av dessa kände vi igen från Notube. Många är omöjliga att svara på. T.ex om Benjamin kan tugga eller vilka smaker han föredrar. Men vi gjorde så gott vi kunde. Den fråga vi var mest oense om var huruvida vi upplever att han ofta är förkyld;) Vilket han för övrigt är nu;(

Logopeden skulle fundera vad vi berättat och våra svar och så fick vi en ny tid; nästa onsdag. (I värsta fall får jag väl promenera ner från BB-avdelningen för att vara med;) Hon gav oss en del material och så skulle hon överväga en remiss till Mun-h-center i Göteborg.

I fredags, alltså två dager efter besöket på logopedmottagningen ringer Benjamins läkare. För det första visste hon inte att vi träffat en logoped. För det andra hade hon (nu) "hittat" Mun-h-center och skrivit en remiss dit. Hallå samarbete? Blir spännande att se om vi då får två kallelser från Mun-h om det går två remisser dit. Alltid sysselsätter det nån administratör att behandla två remisser på samma patient. Det är verkligen inte mitt bekymmer, jag bara fnissar lite ironiskt och inser att jag blivit lite blasé.

Vi fick en del material med oss hem. Några papperskopior och en liten broschyr på 26 sidor som vi fick låna. Tack logopedmottagningen - tack att ni inte slösar på våra skattepengar;)

I det skriftliga materialet vi fick och en del annat jag läst den senaste veckan betonas vikten av stimulering i munnen vid sondmatning. Massa råd och tips som vi inte sett tillstymmelse av tidigare. Bland annat ett enkelt, pedagogiskt utformat informationsblad till föräldrar med rubriken "Munstimulering för barn som sondmatas" Konkreta men enkla tips och råd. Att jag inte gick i taket när jag såg detta! Detta har nog varit det svåraste att smälta... inte ett ljud om detta. På 9 månader! Bara att vi skulle hålla igång Benjamins sugreflexer genom att erbjuda flaskan. Hallå teamarbete???