Logoped sökes!

Benjamins läkare var nöjd och glad men också missnöjd och arg efter besöket häromdagen. Hon var glad över att se en pigg och tjock liten Benjamin som visade sig från sin bästa sida. Kom ihåg att förra gången hon träffade Benjamin låg han utsvulten, slö och medtagen i vår famn - nu kröp han ivrigt runt och sysselsatte sig med allt som kom i hans väg.

Utvecklingsmässigt var hon alltså nöjd och glad med det hon såg. Det finns inte längre anledning att tro att det finns någon underliggande medicinsk anledning till att Benjamin är lite sen i utvecklingen. Han tar det lite lugnt med utvecklingen både motoriskt och psykologiskt men det är kanske för att han har ett så rikt inre liv;)

Vågen visade visserligen lite mindre än på Bvc förra veckan, men om det berodde på en snål sjukhusvåg eller en kort kräk- och feberperiod förra helgen spelar mindre roll. Viktutvecklingen ser nu generellt så pass bra ut att också läkaren konstaterade att han klarar sig fint utan sond eller knapp. Benjamin har visat att han fixar det själv! Det känns naturligtvis väldigt skönt att få detta "erkännande " även från henne.

Nöjd och glad läkare alltså. Så är jag!

Missnöjet och ilskan då? Det var mot logopedmottagningen det. Det är fem (5!) månader sedan hon skrev remissen dit och vi har inte hört ett knyst.  "Minst sagt oacceptabelt" för att citera en väns kommentar på facebook. Läkaren skulle ringa och "skälla" direkt efter vårt besök.

Missnöjd och arg läkare alltså. Så är jag?

Nja.... Det är inte bara sant. Min reaktion på detta är mer nyanserad. Å ena sidan är jag också missnöjd och arg. Visst! Men det beror mycket på att andra är missnöjda och arga. Själv är jag inte så bra på att vara missnöjd och arg. Det är visserligen något jag försöker jobba på men fortfarande tar den andra sidan i mig överhand. Den sidan som gör jag istället för att - med all rätt - tycker att väntetiden är usel istället fundera över vad jag själv skulle kunna gjort annorlunda. 

Jag måste erkänna att jag inte vet ett dugg om hur en logoped arbetar eller viken typ av "behandling" som skulle kunna hjälpa Benjamin. Jag måste dessutom leta ganska perifert i min bekantskapskrets för att överhuvudtaget hitta någon logoped. Jag har i ärlighetens namn nästan varit skeptisk till logopedbehandling för jag vet att Benjamin är så känslig för allt som har med munnen att göra att jag varit rädd att det skulle bli värre av att hålla på att stoppa "strutar" i munnen på honom (Ni hör ju själva - jag vet inte ett dugg om vad logopedkåren gör eller tänker!)

Jag har också varit för upptagen med att tro på hjälpen från Notube att jag inte ägnat någon större uppmärksamhet åt behovet av logoped. Och nu klandrar jag mig själv för det. All energi vi lagt på kontakten med Notube - kanske skulle det vara en bättre investering om vi lagt den på att komma till en bra logopedmottagning?

Den som läser noga kan också skönja en onyanserad optimism som jag helt ogenerat bär på. Nu är det helt plötsligt logopedbehandling som kommer att vara lösningen och nyckeln till att Benjamin börjat äta. Nästan så att jag kan vara lite glad över det innan vi ens träffat nån logoped. Det är fördelen med att vara optimist!

Jag tycker själv att det ska bli väldigt spännande att se vad jag skriver efter vårt möte med en logoped. När det nu blir;)