måndag 27 augusti 2012

Silikonskedens entré och sorti

Förra våren, när Benjamin var sisådär 5-6 månader började vi med smakportioner. Mosad potatis, palsternacka och sån´t ni vet... Enligt konstens alla regler. Benjamins läkare hade vid ett tillfälle nämnt att det möjligen skulle kunna gå lättare för honom att äta fast föda än att dricka så vi hoppades att övergången från flytande till fast föda skulle vara lösningen på besvären och slutet på sondmatningen.

Vi provade och provade och provade medan Benjamin blev både 7, 8 9, 10 och 11 månader. Jag minns hur jag stod vid hyllan med barnmat i affären och successivt gick igenom alla olika smaker och sorter. Vid något tillfälle gick det väl ner någon halv barnmatssked gröt eller glass.

För ganska precis ett år sedan när vi i kontakt med filosofin från Notube och slutade sondmata Benjamin så slutade vi i princip också helt att försöka mata honom med sked men lät honom desto oftare själv få chans att stoppa mat i sin mun.

De där barnmatsskedarna hamnade så småningom längst in i lådan.

Min kära lilla flaska!
När vi i början av denna sommar fick en ny kontakt på Notube och berättade om napptricket föreslog hon skedmatning på nytt. Sagt och gjort, vi införskaffade efter rekommendation en mycket mjuk silikonsked och försökte under några matträningsintensiva veckor  mata Benjamin på olika vis. I början var det allt lite spännande, Benjamin höll för ögonen men närmade sig skeden på ett lustigt sätt. Se ungefär en minut in i denna filmen (som vi gjorde till Notube - liksom övriga filmer i detta inlägg)


Någon dag fick han faktiskt i sig en droppe Bearnaisesås via skeden.  Vi blir hela tiden coachade av Notube som bland annat skriver:   "Eating is not a game any more - especially when you write that Benjamin ate small amounts of Bernaise sauce with the spoon!! So what do we know - he can do it. Of course, most of it comes out at the moment, because his oral skills have to be trained...."



  
Vi hoppar över måltider med flaskan för att Benjamin ska bli riktigt hungrig. "What happens if you give Benjamin the bottle when he doesn't want the spoon: he has no need to take the spoon, because he knows if he doesn't the bottle will come.... So if we want to make a change we have to do something. And - the older he gets, the dificulter it becomes!..."


Fika med jämngamla kusinen. Notera Benjamins blick.
Så börjar vi att göra matträningen lite tuffare och vi försökte mer intensivt med andra metoder, te.x med våra fingrar."If you feel safe enough hold away Benjamin's arms for a short time and put in the siliconspoon. You can also put in the ketchup for example with your finger."




Benjamin kväljs och kräks om han får in något i munnen.
"Gagging and maybe a little vomiting is usual in the process when hypersensitive children start to eat with the spoon - that should become better!..."
Klara på play-picknick

Vi arrangerar play-picknicks, en metod från Notube som inte går ut på att Benjamin ska äta utan närma sig mat på ett lekfull och kravlöst sätt. Vi filmar för att skicka till Notube. Filmen är 5 minuter lång och riktigt tråkig.  Det händer inget intressant förutom att Frida försöker säga mash-mallows och Benjamin smackar. Det roligaste var att se Klara gå loss - ölkorv och Nutella - smaskens för en halvåring!!



Efter ett tag med intensivträning reagerade Benjamin så här när han såg skeden. Vi beslöt tillsammans med Notube att avbryta intensviträningen. I samma veva träffade vi läkaren och underrättade Notube om våra misstankar. Vi fick mycket medkännade svar från våra båda kontakter. En av dem skrev bland annat:

"I'm working since more than 20 years with children and parents, supporting them through a time when they get to know that something is 'wrong' with their child, going from neglecting to fighting, being sad and accepting it. Out of this experience I just want to tell you what a lot of parents have teached me: the earlier you get a diagnosis, the earlier you can be sad and afterwrds you can make a decision in which direction you are going and what your child and you need. Stop putting things in his mouth. It is not the most important thing always to eat different food. Benjamin's problem will not be solved with more food."

Så, skeden ligger i lådan igen. Vi har slutat den aktiva matträningen för denna gång. Vi fokuserar på annat. Som att Benjamin ska börja förskolan, träffa Bvc-psykolog, vägas, fylla två år. Mer om allt detta får ni läsa snart!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar