lördag 28 december 2013

Vem är du?

Det känns som den här bloggen börjar närma sig sitt slut... Jag har under hösten övervägt huruvida jag ska fortsätta blogga och i så fall hur. Men jag tror att Benjaminimalimaten har fyllt sina syften nu.

Jag vet ännu inte riktigt när jag slutar, det finns några saker som jag gärna vill förmedla innan jag skriver det  sista inlägget.

Jag kommer till exempel berätta när jag får ett svar på min anmälan till socialstyrelsen.  Det har jag ingen aning om när det svaret kommer. Jag vill på något sätt också skriva om den respons jag fått jag när jag berättade för hela världen att Benjamin äter och varför.

Och så vill jag rysligt gärna också berätta när Benjamin ätit sin första glass. (För... glass - det äter väl alla barn ;-) Det har jag heller ingen aning om när det kommer att hända.

Innan jag avslutar tänkte jag också ge både trogna och sporadiska läsare chansen mer explicit att berätta vilka ni är. Kanske finns det några minuter över så här i mellandagarna (eller senare) att göra en kommentar på det här inlägget och ge en kort respons. Det skulle jag uppskatta. Som en liten namnsdagspresent till Benjamin kanske, det är ju ändå hans namnsdag idag :-)

Vem är du?
Varför läser du detta?

Ps. Enklaste sättet att skriva en kommentar är att logga in som "anonym".

onsdag 25 december 2013

God Jul!

Jag tillhör visserligen dom som helst vill fira jul när det är just jul och inte advent...

Benjamin sover gott omringad av sina nya bilar!
Men när det väl är jul är ändå ambitionen att granen ska vara klädd, julhälsningarna skickade och pepparkakorna klara. Och som de flesta andra i vårt land brukar vi öppna julklappar just på julafton.

Det är ändå ganska mysigt att så här på juldagen, när julfirandet (för oss som inte firar jul i advent ;-)just har börjat, få klä färdigt granen och pynta några pepparkakor med non-stop och skicka julhälsningar. För att vi helt enkelt inte hann med det tidigare...

Benjamin blev alldeles uppslukad av sina julklappar som han fick igår att han fick spara ett par julklappar till idag. När de första julklapparna väl var uppackade fanns det inget i världen som kunde skilja honom från dem. Inte fler paket, definitivt inte varken julmat eller julgodis och inte heller sömnen.

För övrigt småsprang Benjamin direkt till sina bilar det första han gjorde när han vaknade 06:02 i morse.


Notera pepparkakan på väg in i munnen
- årets julkort är såklart vald med omsorg;-)
Så den digitala julhälsningen (den som jag inte hunnit skicka tidigare):


Benjamin 
med systrar och föräldrar
önskar just nu att ni har en riktigt 
God Jul!


















onsdag 11 december 2013

Potatismos med händerna

I dag åt vi potatismos till kvällsmat. Den skulle absolut ätas med händerna tyckte Benjamin. Lite onödigt när det nu finns skedar kan man tycka men så var det...

Vill Benjamin äta potatismos med händerna så får han göra det!

En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att låta barn lära sig äta är att släppa kontrollen.

Släppa kontrollen över vikten, kalorierna och mängden mat. Men också släppa kontrollen över vad, var och hur barnen äter.  Att äta potatismos med händerna. Det är helt ok!


Ps. Ärtorna däremot. De lade Benjamin omsorgsfullt på skeden för att sedan äta med sked...

måndag 2 december 2013

Födelsedagstårta

I helgen fyllde storasyster 6 år.  Hon går i förskoleklass, tappar tänder och knäcker läskoden. Hon är ömsom liten som en bebis och ömsom arg som en tonåring.

I helgen var det kalas. Med tårta.

Ni som följt bloggen vet ju att det varit ledsamt att Benjamin inte åt. Alldeles särskilt har det känts ledsamt just på kalas. Och alldeles särskilt just när det serverats tårta. Tårta är så förknippat med gemenskap och sällskap. Tårta äter man tillsammans! Därför har det varit särskilt ledsamt att Benjamin inte äter just på kalas. Och just tårta.

Men nu har han för första gången i sitt liv ätit tårta. Med sked. Långsamt och omsorgsfullt. Sked efter sked. Tårta!

Så här såg det ut idag när Benjamin och Lillasyster åt upp resterna av tårtan!






tisdag 26 november 2013

Puré på dag 174.

Idag är det 174 dagar sedan vi slutade ge Benjamin näringsdryck i nappflaska. På dag 8 började han dricka ur mugg och på dag 10 började han äta.

Idag, på dag 174, åt Benjamin rotmos. Rotmos är som puré i sin konsistens. Det har Benjamin aldrig ätit tidigare. Puré, som vanligtvis är det första barn lär sig äta, är bland det sista som Benjamin smakar.

Han var modig redan på förskola idag. Där hade han ätit potatisgratäng med sked. Och sen alltså rotmos till kvällsmat. En filmsnutt när Benjamin äter något i puréform för första gången i sitt liv.

Det blev lite kladdigt. Det förstår ni nog när ni ser filmen. När kvällsmaten var avdukad och jag stod vid disken såg jag i ögonvrån hur Benjamin kom tillbaka till matbordet och började äta av de spillda högarna.

Då tog jag fram en ny tallrik som han åt av både länge och väl. Säkert en halvtimme höll han på med sin rotmos. Han flyttade sin tallrik och bytte plats några gånger. Ibland stod han upp och åt och ibland satt han ner. Men fokus var hela tiden på rotmosen! Till slut hade han nog faktiskt fått i sig uppåt en deciliter rotmos. Så här såg det ut:


Slut!!!




lördag 9 november 2013

Helgläsning...

Jag har lagt upp en ny sida på bloggen som jag kallar "Anmälan till socialstyrelsen". För den som vill ha lite helgläsning ;-)

tisdag 5 november 2013

Trött bilförare...

Det verkar som Benjamin fortfarande behöver sin eftermiddagssömn…

Han brukar bli väldigt trött framåt tre-tiden på eftermiddagen om han inte sovit. Men då och då händer det att han helt hoppar över sin eftermiddagssömn. Men inte häromdagen. Plötsligt var det lite väl helt tyst. Han hade somnat vid ratten! 


fredag 1 november 2013

Storstädning

Jag sov gott i natt. Inte så konstigt kanske med tanke på att det inte kom ett endaste litet sömnigt barn uppkrypande i min säng.  Nej, det var inte bara därför. Jag somnade också med en känsla av tillfredsställelse. Jag har gjort det som jag gått och tänkt jag ska göra. Jag har berättat för hela världen att Benjamin äter och varför.  Och med den fina responsen jag fått på gårdagens inlägg både på bloggen och på facebook kände jag mig bekräftad i att jag gjort rätt. Jag har gjort vad jag kunnat. Nu får andra ta över...

Jag skrev inte bara igår. Jag städade också, närmare bestämt rensade jag i tidskriftssamlaren som det står Benjamin på. Framför allt har jag slängt papper:

Jag har slängt blocket som det står "Benjamins matbok" på. Till synes ändlösa noteringar om tider och uppdruckna millilitrar. Jag har slängt massor med information om olika redskap och metoder för sensomotorisk stimulans, desensibilisering och tuggträning. Jag har också slängt kvitto på betalning och "general Terms and Conditions" från Notube.

Vidare har jag slängt gamla beslut om vårdbidrag med tillhörande läkarutlåtande, bekräftelse på olika remisser, massor av tillväxtdiagram samt en helt tom "checklista  för matpreferenser". 

Jag har slängt broschyren "Om du vill klaga på vården"och information om patientnämnden. Sist men inte minst har jag slängt själva kallelsen till operationen för knapp på magen. Den som fortfarande, antar jag, formellt ligger vilande... 

Jag har rensat både fysiskt och mentalt. Jag slänger och avslutar den resa som varit. Men mappen är kvar. Den kommer att fyllas med annat som hör till en ny resa tillsammans med Benjamin.


torsdag 31 oktober 2013

Ordmolnet blev till meningar som blev till brev som skickats iväg.

Nu har jag ägnat dagen åt att samla ihop tankar, skrivit och skickat iväg 4 brev.

Jag har skrivit till logopederna på Folke Bernadotte regionhabilitering och Barnrehab Skåne, de som jag hade kontakt med i våras då jag var uppgiven, arg och bara ville komma iväg någonstans och få hjälp. Jag har skrivit att Benjamin äter och varför!

Jag har avbokat en tid hos Benjamins läkare utan att boka en ny. Jag har skrivit att Benjamin äter och varför!

Jag har lämnat synpunkter på de yttranden som gjort angående min anmälan till Socialstyrelsen. Jag har skrivit att Benjamin äter och varför!

Det har förstås aldrig varit mitt ansvar att tala om för hela världen att Benjamin äter och varför! Men nu känns det som att jag gjort det. Nu har jag gjort mitt. Jag har gjort vad jag kan för att påverka. Nu släpper jag det och går vidare. Nya resor väntar...


Är någon intresserad kan ni läsa brevet till Folke Bernadotte regionhabilitering nedan. De andra breven har i princip samma innehåll... just det; Att Benjamin äter och varför!

Hej!
Jag hade kontakt med er i våras, det gällde en remiss för min son, Benjamin. Vi talades vid per telefon ett par gånger...

Jag tänkte att det skulle kunna vara intressant för er med lite återkoppling från en patient ni aldrig ens hann träffa.

Någon remiss skrevs aldrig. Från VG-regionens sida var man inte helt på det klara med att man uttömt alla möjligheter till vård inom regionen. Någonstans på vägen i att argumentera för en remiss till er fick vi kraft att göra något av det bästa, modigaste och mest ansträngande vi gjort i våra liv. Vi slutade att ge Benjamin hans mat.... 

Redan när Benjamin var 1 år slutade vi att sondmata honom. Ganska snart visade det sig att han istället drack ur nappflaska vad han behövde. Men sedan gick han aldrig vidare mot att äta fast mat. Men den 6 juni 2013 slutade vi att ge Benjamin nappflaskan. Han var då 2 år och 9 månader och hade aldrig någonsin svalt något annat än dryck ur nappflaska. Han fick då endast ett par deciliter dryck om dagen för att han inte skulle bli alltför trött och orkeslös. Efter 8 dagar började han dricka ur en mugg. Efter 10 dagar började han äta! Från att han aldrig någonsin svalt fast föda åt han på en och samma dag 3 digestivekex! Den enda anledningen till att han började äta just då var att vi bröt mönstret av nappflaska och lät honom bli hungrig. (Hade det gällt sondmatning hade jag också skrivit att jag lät honom ta kontrollen och gav honom självständighet, men sonden var för vår del redan borta och glömd vid det här laget). Sedan dess har det gått sakta med säkert framåt med både maten och vikten.

Jag kan på rak arm räkna upp åtminstone 5 andra barn  vi varit i kontakt med som börjat äta på detta sätt. Barn vars utgångspunkt var att de sondmatades fullt. Åt inte ett smack. Drack inte ett smack. Barn som nu äter, växer och mår bra. 

På er hemsida skriver ni bland annat: "Det är livsviktigt att barnet får i sig tillräckligt med energi och näring samtidigt som man jobbar med att öka barnets intresse för att äta. Vi tror inte att barn börjar äta mer för att man slutar ge sondmat (Att jämställa med nappflaska i vårt fall). 

Jag kan naturligtvis inte säga att det som har fungerat för Benjamin fungerar för alla. Men att kategoriskt ta avstånd från en metod som uppenbarligen fungerar på några och som dessutom bygger på vanligt hederligt sunt förnuft kan knappast vara professionellt. Det är inte livsviktigt att få i sig tillräckligt med energi och näring under en kortare period i ett högre syfte. Jag skulle snarare säga tvärtom. Det är livsviktigt att ge sluta sondmata barn som inte längre har någon medicinsk orsak till sondmatningen (förutom att de inte äter...)Den utveckling Benjamin har genomgått sedan han började äta är så stor att till och med det neuro-psykiatriska teamet som utrett honom ville göra en ny bedömning. 

Jag minns att vi talade om filosofin och metoden från Notube i våras. Hade vi inte hört talas om detta hade vi förmodligen fortfarande sondmatat vår son. Jag vill genom detta brev uppmuntra er att ompröva era beslut att kategoriskt avvisa denna metod! Jag vet att det finns kunskap och erfarenheter på detta område som behöver sammanställas, dokumenteras, evidensprövas och användas. Gör det!!!

För det är så fantastiskt att se lille Benjamin äta och jag är helt övertygad om att det också finns barn fungerar som honom. 

Vår resa från sond till mat är dokumenterad på http://benjaminimalimaten.blogspot.se. Ni får också gärna ta kontakt med mig om ni vill.

Vänliga hälsningar NN

Ordmoln

Jag har fått en ledig dag!

Min underbare och lyhörde make tog höstlovsledigt och åkte för att hälsa på sin familj tillsammans med barnen. Själv är jag ledig från jobbet. Huset är nystädat, det är alldeles tyst och lugnt.

Men inuti är det långtifrån tyst och lugnt. Det är som ett ordmoln... Massor av lösa ord, meningar och tankar som därför inte tar slut. Jag ska ägna dagen åt att knyta ihop orden, skriva, kommunicera.

Jag måste göra detta för att kunna avsluta. Göra färdigt. Lämna det som varit. Det är dags att gå vidare nu. Nästa resa väntar runt knuten...



måndag 21 oktober 2013

Betydelsen av vatten.

När vi sondmatade Benjamin fick vi aldrig rådet att också ge honom vatten. Eftersom han kräktes en del så var det viktigt att fylla på med energirik mat, inte vatten. Detta var ingenting vi pratade om, vi ifrågasatte det aldrig, tyckte väl att det lät vettigt...

Jag kan därför inte låta bli att dela med mig av ett inlägg på den facebook-grupp där föräldrar till barn-som-inte-äter stöttar varandra. Ett inlägg som, tycker jag, på ett väldigt illustrerande sätt visar vilken tilltro många sätter till den här energirika sondnäringen. Måste säga att sondnäringsindustrin lyckats väl i vissa avseenden...

"Väldigt länge sedan jag skrev något här. Vi "blev" med en tiny, yttepytteliten kille på dryga två år i februari-12. Familjhemsplacering enligt LVU. Omsorgssvikt, undernäring, negligerad. Knapp, kräkningar, dygnet runt. Ingen viktökning. Provade allt. Kräktes allt. Vi tvingade vården att lägga in oss på barnmedicin under hösten-12. Lite bättre. Allt började tyvärr om när vi kom hem efter tre veckor. Vi dog en smula allihop. Skulle vi orka? Tills vi och vården tog ett kvantsprång. Undermålig dietists råd var: inget extra vätska- det fyller ut plats som sondnäringen ska ha. Vad är symptomen på vätskebrist? Kräkningar och diarré! Mängden vätskeersättning vi skulle peta i honom var som hela universum tyckte vi. Han fick vätska. Mycket vätska. Allt vände. Allt vände. VÄNDE! Idag fredag 18/10 har han inte fått någon Nutrini Energy på tre veckor. Han får heller inget vatten i knappen längre. Han äter! Han dricker! Han är törstig! Han är hungrig! Han bajsar, ursäkta, korvar. Ni får ursäkta mig en gång till men jag kan inte i ord beskriva hur mycket avsky jag känner inför dietister. Inte du kära nyfunna dietist som inte lägger all din tilltro till kurvor och diagram. Men ni andra. Burr och hu. Men de dystra tankarna skingras om och om igen för lyckan är total när han vaknar upp på morgonen och det första han säger är: Äta!"

"Tills vi och vården tog ett kvantsprång."  Bra uttryck!


fredag 11 oktober 2013

Koskit!

Benjamins bajsblöja luktade koskit ikväll. Som en äkta kohage... Har aldrig känt den karaktäristiska lukten från en blöja tidigare. Vad har han ätit egentligen som gör att det luktar så?

Bajset är för övrigt, tro det eller ej, en källa till glädje! Från att ha varit precis samma färg, lukt, konsistens dag efter dag så skiftar det nu beroende på vad han ätit.

Men frågan kvarstår, vad har han ätit som gör att det luktar koskit? Nån som vet?

lördag 5 oktober 2013

Pumpasuccé

Nja, riktigt så här stora och många pumpor blev det visserligen inte i köksträdgården. Men de var roliga att odla och goda att äta! Idag var det premiär!

Jag skar en i skivor och ugnsbakade dem. Sedan ringlade jag honung och strödde flingsalt över.

Och som han åt, Benjamin!

Bit efter bit, klyfta efter klyfta. Systrarna däremot dissade pumporna helt och spottade ut. Det är första gången i världshistorien som Benjamin äter något som systrarna inte äter. (Förutom alla kakor och kex förstås - men det är ju för att flickorna inte får äta dom.)

Jag anar dock att det inte är sista gången som Benjamin äter något som systrarna inte äter. Det verkar nämligen inte som att olika smaker spelar så stor roll för honom. Konsistensen är viktigt. Och framför allt dagsformen och sammanhanget. Han behöver liksom komma igång att äta. Om han väl gör det så fortsätter han oftast. Men alltför ofta så kommer han inte igång och det är som att han inte kommer ihåg att han faktiskt kan äta. Då leker han bara med maten, eller skjuter den ifrån sig. Eller så är det något annat som är mer intressant.

Alltså ungefär som många andra 3-åringar.... Skillnaden är väl att de sällan få kakor eller kex istället för mat när de inte vill/orkar/har lust att äta. Det får ju som sagt inte Benjamins systrar i alla fall.



måndag 30 september 2013

Molluskerna är borta!

De är små vårtliknande upphöjningar i huden som orsakas av virus. Jag överdriver inte när jag säger att Benjamin haft minst 500 stycken. De har funnits över hela kroppen utom händer och ansikte som tack och lov varit befriade. Molluskerna!

Det började efter julen 2012, förra våren och sommaren fanns de bara på ryggen. Sedan letade upp i stort sett varje fri yta av den lilla kroppen. De minsta var väl som ett knappnålshuvud. De största var stora som ärtor. I takt med att Benjamin börjat äta har molluskerna, en efter en, fått en stor gul klump i mitten. Det visade sig vara början på slutet. Slutet bestod i att de blev röda och irriterade. Det var ingen vacker syn med sådana över hela kroppen...

Vi provade både det ena och det andra men det var ingenting som hjälpte. Jag såg att både läkaren och Bvc-sköterskan reagerade på mängden och storleken på molluskerna men eftersom de är helt ofarliga och går över av dig själva behandlas de inte.

Men nu är de borta! Huden är helt slät och fin igen! Det finns bara en massa ärr kvar och de lär säkert försvinna, de flesta av dem. Det är en härlig känsla att smörja in den släta och lena huden efter kvällsbadet efter 1,5 år av knottrig hud.

Visst, det kan vara en tillfällighet. Absolut! Men visst är det lite intressant att molluskerna började förändras för att sedan försvinna i samtidigt som Benjamin börjat äta vanlig mat. Jag är själv övertygad om att det finns ett samband. Det var som om hela huden, vilket är kroppens största organ reagerade, bönade och bad om något annat än sondmat och näringsdryck.

Molluskerna... Ett minne blott. Vila i frid!

onsdag 18 september 2013

Ärtor!

Idag åt Benjamin ärtor till kvällsmat. Många ärtor. Säkert 50 stycken! Men ingen korv och inga makaroner. Bara ärtor!

måndag 16 september 2013

Dag 103

Idag är det 103 dagar sedan vi slutade ge Benjamin näringsdryck i nappflaska. På dag 8 började han dricka ur mugg och på dag 10 började han äta.

Idag, på dag 103, har Benjamin ätit sin första hela portion mat. Han åt nämligen en dl pytt-i-panna, ris och kidneybönor till kvällsmat!

Och på förskolan hade han ätit 20 havrefras och 5 spaghettibitar.

Han äter! Vad mer finns att tillägga?


fredag 13 september 2013

Mera mat!!!

Idag har jag den stora glädjen att presentera filmen: Benjamin äter frukost! Kombinationen havreringar i  mjölk med sked är helt ny!

Som om det inte vore nog med det: På eftermiddagen åt han en hel banan!






Jag tänker att den här bloggen nog är i början på sitt slut nu. Den här bloggen som handlar om en pojke som lär sig äta. Men Benjamin äter nu. Jag tror att det kommer att ta ett tag för mig att inse det. Men när jag väl gör det, då är det slut. Men ännu har jag en del tankar och funderingar kvar att skriva om. Och förhoppningsvis många fler glädjerapporter!

torsdag 12 september 2013

Mat på förskolan!

Lite förväntansfulla var vi allt - då för ett år sedan- när Benjamin började förskolan. Nog skulle han väl börja äta på förskolan-  tillsammans med jämnåriga - i en helt ny situation - utan föräldrar? Men så blev det ju inte. Benjamins entré på förskolan gjorde varken av eller till vad gäller ätandet. Fram tills vi började med flaskavvänjningen i juni fick Benjamin näringsdryck i nappflaska på förskolan. Efter flaskavvänjningen har han bara druckit mjölk där - och ibland också knaprat på någon frukt.

Men idag! Idag har Benjamin börjat äta mat även på förskolan. Han åt 10-15 havrefras till frukost och ris till lunch. Han hade börjat äta ris med fingrarna och sedan använt skeden. Sammanlagt var det ungefär en tesked med ris. Förutom att det var första gången han åt "ordentligt" på förskolan var det också premiär för både havrefras och ris. Roligt roligt!

Nytt för denna termin är att vi lämnar Benjamin på förskolan en halvtimme tidigare på morgonen. Då sitter för det mesta de andra barnen fortfarande kvar och äter frukost. På så sätt får Benjamin tillfälle att äta en andra frukost vilket naturligtvis är bra i sig. Dessutom blir det ju två måltider per dag tillsammans med andra barn, förutom systrarna. Det är också bra. Förhoppningsvis väldigt bra.

Kanske kan måltiderna på förskolan kan göra att Benjamin lägger i en högre växel i ätandet. Han äter fortfarande till stor del kakor och kex - men det finns det ju inte på förskolan!

onsdag 11 september 2013

Fruktstunder

Frukt!

På förskolan åt Benjamin 2 päronklyftor...
Med pappa åt Benjamin ett par cm av en banan...
När mormor var här åt han lite melon...

Är inte det orättvist? Att han inte äter frukt när jag är med?

onsdag 4 september 2013

Två steg framåt

Jodå, Benjamin har verkligen vuxit! Dagen efter födelsedagen tar han två stora kliv framåt. Dels med maten och dels med språket.

På förskolan hade ha ätit en hel äppleklyfta och sedan gick han hela eftermiddagen och gnagde på ett äpple här hemma.

Under kvällsmaten höll Benjamin i gaffeln, jag stoppade på bitar av blodpudding, han stoppade i munnen! Säkert 5-6 bitar. Sedan blev jag för ivrig och ökade storleken till ca 5 mm. Då kväljdes han och spottade ut.

Sedan fick mata honom med kladdkaka på sked. Jo, ni hörde rätt, jag fick mata honom!  Jag höll fram skeden och han öppnade munnen och åt! Flera gånger!

Vi läste en bok samtidigt. Jag frågade "Var är apan?" "Var är tåget?" "Var är bollen?" och så vidare. Lillasyster pekade och Benjamin härmade! Vi hörde tydligt hur han sa både apa och tåg och hur han försökte säga flera andra ord också. Vi läste verkligen boken tillsammans!

Då vällde känslorna upp inom mig och jag önskade att stund skulle vara för evigt. Att få mata och höra Benjamin prata samtidigt. Det var ett ögonblick av himmelrike!




tisdag 3 september 2013

3 år!

Jag:           Hur gammal är du Klara?
Lillasyster:  Ett!
Jag:           Ja Klara, du är ett år!  Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Ett!
Jag:           Nej, Klara är ett år. Du är tre år! Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Teå!
Jag:           JA Benjamin, du är tre år!

Jag:           Hur gammal är du Klara?
Lillasyster:  Ett!
Jag:           Ja Klara, du är ett år!  Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Ett!

Om och om igen...

Det där med ålder är ju väldigt abstrakt och svårt att förstå. Det får vi faktiskt ge Benjamin helt rätt i...

Idag fyller i alla fall vår lille hjälte tre år! Oavsett vad han själv säger!

Benjamin har fått 3 böcker och 6 bilar i present. Efter han hade fått bilarna var det stört omöjligt att få honom att göra något annat än att köra dem. Det gick till exempel alls inte att få honom att vilja ens sitta med vid kalasbordet. Tårtan och bullarna lade han knappt märke till. Men ett par kakor slank i alla fall ner när han fick äta det tillsammans med bilarna!


Grattis på födelsedagen!


lördag 31 augusti 2013

Blodpudding!

  • Vatten
  • Fullkornsmjöl av råg
  • Vetemjöl
  • Fett från nöt
  • Blodpulver av nöt och gris
  • Socker
  • Koksalt
  • Bindväv från nöt
  • Kryddor (bl a lök, kanel, koriander)
  • Animaliskt protein från gris
  • Potatisfiber
  • Arom
  • Konserveringsmedel E250
Nä, ibland är det bättre att inte läsa innehållsförteckningar.... Det tar liksom bort lite av aptiten. Men flickorna älskar blodpudding. Jag gillar det också (om jag inte läser innehållsförteckningen precis innan). Vi brukar passar på att äta blodpudding när PappaB är bortrest vilket han har varit hela veckan. 

Blodpudding är lättlagat.  Dessutom väldigt praktisk mat att ha med som lunch/mellanmål. Flickorna knaprade glatt på varsin skiva kall blodpudding på festivalen idag;) 

Men anledningen till att jag skriver om blodpudding är naturligtvis att Benjamin har ätit av den. Det har nu gått 11 veckor sedan Benjamin tog sitt livs första tugga Sedan dess har han i princip bara ätit kakor och kex. Han har smakat lite annat och en gång överraskat med att äta "massa" korv. Blodpudding smakade han hos mormor redan för ett par veckor sedan. Jag har haft det i åtanke sedan dess och igår stekte jag alltså ett helt kilo för att ha i beredskap. 

Igår smakade han några bitar. Idag lossnade det! Han har säkert ätit minst 25 små bitar. Han återvände till sin plats (där det alltid står något ätbart framme) efter måltiden och knaprade i sin några till. Sedan fortsatte han av bara farten att till kvällsmat äta 3 pannkaksbitar också i samma storlek (3x3 cm).

Jag hoppas att Benjamin har kommit över ännu en tröskel nu. Det här med kakor och kex börjar faktiskt kännas lite enahanda (särskilt som det kom en kallelse till tandhygienist häromdagen).

torsdag 22 augusti 2013

Två nya medlemmar i 10-kilos klubben!

Idag var det 18-månaders kontroll för Lillasyster. Vågen visade exakt 10 000 gram. Vi passade på att slänga upp Benjamin på vågen också och jag kunde inte låta bli att le när jag såg att vågen stannade på... 10 004 gram!

Härligt, tycker jag, att Benjamin inte lät Lillasyster passera honom på målsnöret till 10-kilosklubben! Måste bero på den hela kärleksmumsen han åt vid fikat idag (vilket för övrigt var ungefär det enda han åt idag (men han har ju lyckligtvis druckit desto mer))

Det är förresten 15 månader sedan Benjamin vägde prick 9 kilo. Ett kilo på 15 månader... Med denna takten kommer han att väga 87,6 kilo när han är 100 år om jag inte räknar helt fel (vilket det är fullt möjligt att jag gör!) Och 87,6 är väl en helt godkänd vikt för en 100-åring?

Föresten skulle jag tro att de där 4 grammen som Benjamin väger mer än Lillasyster består av mollusker. Många, stora och fula mollusker.  men de håller på att ge sig - det är nog inte fler än 100 stycken kvar nu...


måndag 19 augusti 2013

Sociala färdigheter

Jag måste bara få dela en kommentar som en vän, som är psykolog, lämnade på facebook efter gårdagens inlägg om kalasmat.

"Det var härligt att se Benjamin peka och säga "titta", hålla upp kakan så att vi andra skulle se den, 
småprata socialt, följa turtagning i samtal och mycket mer. Alltså vilja dela upplevelser med andra och 
samspela på ett ömsesidigt sätt. Yrkesskadad som jag är så är det sådant som gör mig mest förtjust."

Hon beskriver precis det som jag ville beskriva när jag skrev att Benjamin är "hur social som helst", fast hon gör det mer konkret. Och faktiskt är det denna utveckling som också gör mig mest förtjust. Om ett par veckor får vi återkoppling på den neuro-psykiatriska utvecklingsbedömningen som gjorts på Benjamin under sommaren. Jag är faktiskt inte ett dugg nervös!

söndag 18 augusti 2013

Kalasmat!

Hur gick det då? Smakade Benjamin någon bulle vid födelsedagsfikat?

Nej, någon bulle gick inte ner. Men det gjorde inget för under den gångna födelsedagshelgen har Benjamin istället festat loss på många av morfars knapriga bondkakor, några bitar av farmors goda tigerkaka, flera bitar kladdkaka, några tuggor av den kladdiga rabarber- och jordgubbskakan, en hel chokladboll och massor av små kex!

Det går verkligen framåt med ätandet nu!

Benjamin är inte lika försiktig längre, han stoppade till exempel hela chokladbollen i munnen på en och samma gång. Sedan gick han där och tuggade och tuggade en låååång stund. Han äter inte lika långsamt heller, nyss åt han till exempel två små bitar kladdkaka i ett svep. 

På kvällen igår hände dessutom något som jag inte kan komma ihåg att det hänt tidigare. Benjamin ville verkligen inte sova - han ville fortsätta kalaset! Undra på det! Han har verkligen haft roligt.  Han har varit tillsammans med de andra barnen, han har lekt, stojat, busat, pratat, dansat, skrattat, sjungit och varit hur social som helst. 

Det verkar som det går framåt med hela utvecklingen nu!

Ja, jag är mycket nöjd med min födelsedagshelg, hur skulle jag kunna vara annat? Tacksam för vänner, familj och för min fine lille Benjamin som bit för bit erövrar världen!



fredag 16 augusti 2013

Korv!

Idag har Benjamin ätit korv! Han tuggade och svalde säkert 3 cm wienerkorv. Det är rekord. Hans i särklass största måltid i sitt liv (dryck, kex och kakor undantaget).

Jag skar pyttebitar av korven (utan skinn) och placerade ytterst på teskeden, en i taget. Teskeden la jag sedan på Benjamins tallrik. Sedan tog han skeden och förde den mot sin mun och lyckades (oftast) med konststycket att få in korven i munnen.

"Mer!"

Mer fick han och mer åt han. Med händerna, med skeden och någon gång med munnen direkt mot tallriken, som en hund. Men han accepterar aldrig att bli matad!

Någon gång skar jag för stora bitar (över 0,5 cm i diameter) och då spottade han ut efter ett tag. Men jag  skar så gärna - glömde nästan bort att äta själv så ivrig jag blev.

Tre centimeter wienerkorv! Nu är Benjamin verkligen på gång!

onsdag 14 augusti 2013

Baka bullar!

Så många gånger vi har bakat med Benjamin. Vi har till och med funderat på att bygga ett pepparkakshus som han kunde få bo i. I hopp om att detta skulle hända!

Jag låter bilderna tala för sig själva. Se och njut!




Och jodå! Bullarna blev goda, väldigt goda! Bakade med mycket kärlek. Fast de har har inte velat smaka. Ännu! Kanske blir det en födelsedagspresent till mig på lördag. Att han äter en bulle! Eller två...


tisdag 13 augusti 2013

Motivation, gratulation och till sist en livsviktig fråga.

Innan hade vi en pojke på 2, 5 år som inte åt.... Nu har vi en pojke på snart 3 år som äter!

Anledningen till att han äter är helt enkelt (men ack så gruvligt svårt) att vi inte erbjöd honom nappflaskan som han drack sig mätt genom tidigare. Det tog 10 dagar. Sedan började han äta.

Jag har funderat mycket på den mentala process som föregick beslutet att göra denna flaskavvänjning. Jag har också funderat mycket på varför vi inte gjorde detta tidigare (jo, vi försökte ju för 1,5 år sedan, men efter det...)

Det finns naturligtvis många orsaker till både det ena och det andra. Somligt förstår jag och somligt förstår jag inte. Hade jag förstått allt hade jag väl varit professor i motivationspsykologi. Minst!

Tänk er att ni har en vän som vill samla in pengar för att i ska kunna resa till ett annat land för att göra en "behandling" som knappt finns att tillgå i Sverige. Tänk er också att ni vet att det finns de som klarat att göra det på egen hand. Utan att betala uppemot 150 000 kr.Vad hade ni gjort?

I en sådan situation hade vi bara ett alternativ. Att försöka själva först innan vi gav vår vän klartecken att starta en förening för att samla in pengar till en behandling i Graz. Vår stolthet gav oss liksom ingen annan möjlighet. Vi blev motiverade att ge alla andra alternativ en chans och fick en knuff i ryggen att försöka på egen hand. Och det lyckades!

Vår vän ville hjälpa oss. Det gjorde hon också. Fast inte på det sättet som hon tänkt och var fast besluten att genomföra. Men genom att göra det hon gjorde öppnades andra vägar till en lösning. Vi fick den extra motivation som vi behövde.

Vår vän fyller år idag. Detta inlägg är mitt sätt att säga tack och grattis! Du vet vem du är! 


Stort grattis på födelsedagen!!!

Och till alla oss andra en fråga: hur är vi engagerade i våra vänner och våra medmänniskor?  Är beredda att lägga tid, pengar, drivkraft till något som gagnar andra mer än oss själva?

Eller är vår egen tid, våra egna pengar, våra egna drivkrafter bara just vårt eget?




måndag 5 augusti 2013

Nej tack!

"Nej" och "tack" är två ord som Benjamin använt relativt länge. Nu har han börjat sätta ihop dem till "Nej tack!" Att han utvecklar sitt språk är i sig verkligen roligt.

Men det blir lite lustigt ibland. Tänk er en 3-åring svara artigt på frågor som:

- Vill du ha glass?
- Nej tack!

- Vill du ha godis?
- Nej tack!

Men på frågan om han vill ha kaka, kex eller mjölk så nickar han oftast.

tisdag 30 juli 2013

Barnen och bloggen

Nio blogginlägg på samma dag. Det kommer inte hända igen - jag lovar! Den förre påven lär ha sagt att det finns två saker som aldrig är meningslösa; att ta hand om sina barn och att blo... eh, hoppsan..och att be!

Idag har jag inte ägnat mig åt något annat än att ta hand om mina barn och att blogga. Att be istället för att blogga hade möjligen varit snäppet mer meningsfullt ur ett evighetsperspektiv.

Men att dokumentera har ändå känts meningsfullt. Ur ett annat perspektiv. För att få perspektiv. Och för att minnas. Sedan - när denna matresa är ett minne blott!

Några iakttagelser efter denna dag 3 utan näringsdryck:

  1. Benjamin äter mer men knappast mer varierat. Han har ju i princip ätit hela dagen.
  2. Han tar mycket större bitar och tuggar inte riktigt lika noggrant  som han gjorde i början.
  3. Det verkar som han äter bättre om han får vara ifred. Han äter sämre vid våra måltider.
  4. Det verkar som han äter mest vid 10-tiden och vid 16-tiden. Möjligen hänger detta ihop med nummer 2.
  5. Nummer 2 och 3 behöver definitivt undersökas noggrannare.
  6. Benjamin är till skillnad från sin Lillasyster definitivt inte redo för potträning.
  7. Det är onödigt slitsamt att fokusera på matträning och potträning samtidigt.
Frågan jag ställer mig nu är om vi behöver kak-och kexavvänja också eller om vi bara ska låta det vara som det är och kanske be någon dietist räkna näringsinnehållet på menyn.

I morgon byter vi. Då tar pappaB över ruljansen här hemma. Själv ska jag ut och segla med Storasyster och goda vänner! Häärligt! 

Just det - köket behöver saneras... Fast nu är det försent! Det får nog vänta tills imorgon!

Desserten

20:30.  Tre stora nyplockade jordgubbar, resten av finchokladen och ett litet glas likör. Bara jag!

Benjamin och Lillasyster sover gott. Jag hinner tänka på annat än vad som ska in och ut ur kroppen... Tänka på hur bra vi har det; rent vatten, mat, kläder, tak över huvudet, tre friska barn, en familj, träden, jordgubbarna och allt det andra. "Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Det är bara det där stökiga köket som stör mig lite...

Kvällsmat

18:06. Kvällsmat. Benjamin äter ingenting. Lillasyster äter kokta grönsaker och en wienerkorv.

När jag dokumenterar så här noga som jag gjort idag blir mönstret uppenbart: Benjamin äter inte under våra måltider. Han äter däremellan. Det kan förstås bero på att  han inte vill äta när vi äter eller att han inte är hungrig när vi äter. Det troligaste är nog ändå att han inte vill äta det som serveras vid måltiderna. Här någonstans uppkommer ett dilemma. Vi vill ju att Lillasyster ska äta mat, inte bara kex och kakor, så därför serverar vi inte det vid måltiderna. Det är ju nog svårt att begränsa hennes kex och kak-intag mellan måltiderna. Men det resulterar ju i att Benjamin inte alls uppskattar att sitta med vid måltiderna. När han gnällt ett tag låter vi honom gå från bordet. Och då vill Lillasyster också gå från bordet...

Vi slår knut på oss själva för att få någon ordning på måltiderna. Så slår det mig att detta med måltidskultur kanske inte så lätt för någon småbarnsfamilj och då blir jag faktiskt lite tröstad.

Nu badar båda barnen. Det behövdes!

Jag lade lite diskret en bit banan på badkarskanten om någon mot förmodan skulle få för sig att smaka på den. Men jag tänker inte alls på kaoset i köket. Om jag inte tänker på det så försvinner det nämligen.

Eftermiddagskaffe

15:30. Eftermiddagskaffe med Mariekex. Lillasyster får ett men äter två. Jag får två men äter fyra och en stor mugg med kaffe! Benjamin får hur många han vill och äter minst fem. Sen tappar jag räkningen.

På paketet står det att ett kex innehåller 20 kcal. Det innebär att 15 kex motsvarar en flaska näringsdryck. Benjamin bara under eftermiddagskaffet fått i sig i alla fall hälften.

Lillasyster kissar på pottan och bajsar på toaletten. Benjamin får behålla blöjan på...

Själv försöker jag glömma bort att det finns ett kök som behöver städas!


Fruktstund

14:49. Jag flyr från kaoset i köket och beger mig ut på en promenad med tvillingvagnen. Barnen får varsin äpplebit som färdkost. Lillasyster äter upp sin - och så småningom även Benjamins bit. På vägen hem kommer regnet igen och vi blir plaskblöta.


Eftermatenmål

14.04. Benjamin kom tassande till soffan och väckte mig. Han hade ett halvt kex i handen som han hittat någonstans. Han kröp upp till mig och åt upp det. Sedan ville han ha mer så vi gick tillbaka till köket. Klara sov fortfarande.

Nu sitter han och äter. Nya saker och gamla rester. Det är alldeles tyst. Fridfullt. Jag direktrapporterar från köksbordet. Benjamin knaprar på en salt pinne, en pommes stripes, en mandelbiskvi, ett bananchips, en minimashmallow minsann - och en till!

Nu tittar han ner. Hoppsan. Han kissar! Jag reser mig för att torka men han säger bestämt nej! Han får sitta kvar i kisset och äta klart. Nu dricker han mjölk. Lyfter glaset över huvudet och häller lite på sin rygg... 

Benjamin verkar ha ätit färdigt för den här gången.

Jag tänker att jag borde nog städa men... så vaknar Klara med bajs i blöjan. Hon behöver inget eftermatenmål. 

En lunch

12.20. Vi äter lunch. Benjamin äter ingenting men dricker lite mjölk. Klara äter etiopisk pepparsås och dricker mjölk samtidigt som hon stolt gör tecknet för mjölk. Det är ingen bra kombination att både dricka och göra tecknet samtidigt...

Jag äter etiopisk pepparsås med nyskördad sallad och squash. Det blir lite LCHF det, tänker jag. Funderar på om jag kan gå ner i vikt i samma takt som Benjamin går upp. 7,5 kg på 3 år är kanske lite att ta i men kanske 2 kg på 1,5 år. Det borde gå tänker jag och tar en bit choklad.

Benjamin kissar och bajsar i kalsongerna. Klara kissar på pottan två gånger. Jag kommer på att jag glömt att gå på toaletten själv.

Sedan är alla väldigt trötta och somnar samtidigt som åskan mullrar in.

Ett mittemellanmål

11.15. Barnen ser några avsnitt av Bondgården på SVT Play. Lillasyster lär sig tecknet för mjölk, skriker av förtjusning när lammet matas med nappflaska och övar på att säga kattunge. Benjamin säger "mer" varje gång ett avsnitt är slut. Han tuggar på en pommes stripes och äter lite choklad och en mandelbiskvi. Sedan sväljer en för stor bit av en mandelbiskvi. Kanske en hel? Det gör både ont och framkallar kräkreflexer. Han gråter men kräks inte. Håller på att lära sig äta!

Sedan kastar Lillasyster ut gårdagens pommes stripes på golvet. När hon ska plocka upp dem hittar hon en chokladbit som Benjamin tappat. Den håller hon sedan i handen tills den blir alldeles mjuk. Då, först då, slickar hon i sig den. Långsamt långsamt. Precis som man ska göra med fin choklad.

Klara kissar en gång på pottan och en gång i barnstolen. Det rinner ner på golvet.

Nu leker båda barnen i sandlådan. Jag plockar sallad och squash i grönsakslandet och tänker att jag borde städa i köket.


Också ett mellanmål...

Klockan är 10:07. Vi har just ätit mellanmål. Lillasyster åt gårdagens pommes frites från det lokala gatuköket. Till detta åt hon äpplebitar. Benjamin har påbörjat sitt fjärde (!) Kornmo fullkornskex för dagen. Till detta åt han extra mörk Mascao rättvisemärkta choklad samt Coco Pops (knappast rättvisemärkt). Båda drack mjölk. Jag drack te.

Båda barnen är nakna. Lillasyster har kissat på pottan två gånger. Benjamin har kissat på golvet en gång.

Nu står båda två vid diskhon och "diskar".

Jag pustar ut, ser ut över köksbordets (och golvets) rester och dricker te. Nu en aning för kallt....

måndag 29 juli 2013

Fyra fina siffror på vågen

Jag slank in på BVC idag för att väga Benjamin. Nu närmar han sig 10-kilos klubben igen;  9970 gram är ju så nära man kan komma...

Han var ju vid målsnöret för att kvala in i 10-kilos klubben för ca 4 månader sedan. Men sedan gick han ner i vikt igen; vid förra läkarbesöket för ca 3 månader sedan vägde han ungefär 9700.

När vi började flaskavvänjningen stannade vågen på 9800 gram. Och nu har han alltså ökat igen. Vi har valt att inte väga Benjamin så ofta trots flaskavvänjningen. Vi vet därför inte om han gått ner i vikt överhuvudtaget eller om han bara stått still ett tag.

Men det spelar faktiskt ingen roll. Vi vet att han hela tiden går lite upp och ner viktmässigt. Det gör säkert alla barn men det är inte alla föräldrar som blivit indoktrinerade att stirra sig blinda på viktkurvor och blinkande röda siffror.  Vi vet också att det inte verkar spela så stor roll vad han äter eller inte äter - det går lite upp och ner i alla fall. Men i slutändan mest upp!

Det fanns en liten baktanke med den här vägningen idag. Jag fungerar nämligen om ätandet kan få ytterligare skjuts framåt om vi tar bort näringsdrycken helt och hållet. Jag får passa på nu när pappaB är borta några dagar för vi har lite olika syn på hur mycket näringsdryck vi ska ge Benjamin... Nu när han är borta så ger jag ingen näringsdryck överhuvudtaget - men det får ni inte säga till honom.


söndag 28 juli 2013

Choklad!

Kladdkaka!

Mycket ägg och smör... rena rama nyttigheterna! Och massa kalorier dessutom.

Vi åt upp resterna från ett kalas våra vänners haft i sin sommarstuga. Benjamin också! Det första kladdiga som han ätit. Både en och två gånger åt han kladdkakan. Sedan åt jag upp det sista. Det var kanske dumt. Nu måste jag ju baka ny;)

I kväll provade jag med ren choklad. Små små pyttebitar. Benjamin och lillasyster lekte en lek som gick ut på att springa fram och tillbaka till mig. Varje gång de kom till mig fick de varsin chokladbit! De hade så roligt - och jag med!


söndag 14 juli 2013

Några frågor från en vän

Ännu en förstummande vacker sommarkväll!

PappaB och Storasyster har på den sistnämndas önskan gått och fiskat. Lillasyster somnade utmattad efter ännu en utomhusdag fylld av nya intryck och äventyr. Benjamin ligger i sängen och roar sig själv genom att sjung-prat-jollra.

Så ges mig några minuter i lugn och ro innan det är dags att ta itu med kvällssysslorna och sen stupa i säng.

Jag satte mig först med datorn på balkongen men flyttade nyss in igen bara för att kunna lyssna på Benjamin. Lyssnar och njuter!

Med Benjamins ljud från rummet bredvid vill jag skriva. Jag har mycket att skriva om. Både för att skriva av mig och för att berätta för andra. Medan jag funderar över ingång till kvällens skrivande kollar jag mailen - så får jag uppslaget. Dagens inlägg får bli svaret på ett mail som jag just fick. Ett mail från en väninna som engagerat följer Benjamin. Jag tar mig friheten att först citera henne:

"...jag läser om Benjamins förehavanden. Jag blir alldeles förstummad och undrar om han får i sig det han ska och kommer det ut det som ska? När dricker han näringsdrycken? Och vi ska inte glömma dagis där han ser alla andra barn äta och han har haft chans att iaktta lillasyster som var på god väg att gå om honom.

Men självklart är det Ni föräldrar som hade modet att ta klivet rakt ut i intet med en bön om ......måtte det bära.

Jag fattar ingenting...."


Så här skriver jag i mitt svar:


"Kära C!
Ja, visst blir man förstummad. Det blir vi också. Att se Benjamin äta är verkligen en källa till förundran. Vi klev ut i intet. Burna av andras erfarenheter. Och det höll!

Din fråga om han får i sig det han ska är svår att besvara. Han äter ju fortfarande väldigt lite, ensidigt och onyttigt. Men han har faktiskt inte gått ner särskilt mycket i vikt. Eftersom han fortfarande är precis i början av sin ätande karriär så har vi goda förhoppningar om att han kommer äta både mer och fler saker allteftersom. Så denna relativt korta period av "malnutrition" (felnäring, undernäring, näringsbrist) är i våra ögon både acceptabel och nödvändigt. Hela "hemligheten" bakom hans framgångar med maten ligger i denna acceptens av malnutrition. En acceptens som i stort sett saknas i svensk sjukvård där det råder "nolltolerans mot malnutrition".  

Läkarna här fattar inte heller någonting. De är också förvånade när barn "helt plötsligt" börjar äta. Men vi är inte förvånade längre. Inte Graz heller. Deras metod fungerar och det är bara en tidsfråga innan man kommer att börja använda den i Sverige också. 

Jämfört med den effekt som flaskavvänjningen (och den därmed oundvikliga malnutritionen) fick så kan jag faktiskt inte hålla med dig om du vill ge dagisbarnens och lillasysters ätande någon vikt. Jag är övertygad om att flaskavvänjningen skulle gett samma effekt även om Benjamin inte gått på dagis och även om han inte haft en lillasyster. Jag tror inte att aldrig så många ätande barn omkring honom hade påverkat honom nämnvärt.

Det där med näringsdrycken är en avvägning! Vi tycker att det verkar som han äter mer annat när han inte får näringsdryck samtidigt som han vill ha den och antagligen också behöver den. Vi känner oss fram. För ett tag sedan fick han den både morgon och kväll men nu får han den bara på kvällen, samtidigt som Lillasyster får sin vällingflaska och Storasyster får kvällsfil. Vissa dagar får han den inte alls. (Om jag får bestämma...)

Ja, det kommer ut som det ska. Faktiskt är bajset i sig ett helt uppslag att skriva om. Har aldrig bytt blöja med sådan entusiasm som nu. En intressant iakttagelse är att han faktiskt kissar mer nu än tidigare! 

Vi ser fram mot att se dig snart! Det blir ju utan Benjamin då... Men du vet att du alltid är välkommen hit för att se vårt lilla mirakel "live".

Kram så länge!"

Nu tystnade han, vår lille hjälte! Somnade mitt i jollrandet. Och Storasyster har kommit hem igen,  utan fisk. Hon vill leka häst nu.  Och sova på balkongen. Min stund av lugn och ro är slut för denna gång. Men det är mysigt att natta barn på balkongen också. Vi pratar om himlen!

fredag 12 juli 2013

Packa upp!

Hemma igen!

Nu ligger en stor hög med packning på golvet som väntar på att bli omhändertagen. En stor disk som väntar på att diskas. En stor hög med ren tvätt som väntar på att vikas ihop. Men det får vänta lite (till...)

Det finns ju en blogg också. En blogg som väntar på att uppdateras. Jag vet nämligen att det finns läsare som är nyfikna på hur det går. Jag blir så rörd när ni otåligt hör av er och undrar hur det går.

Det går bra! Benjamin fortsätter att äta!

Digestivekex är fortfarande hans bästa gren. Digestivekex tillsammans med annat som har samma torra och spröda konsistens som kakor och kex. Men han har under den senaste veckan utökat sin meny och ätit: Kakor och kex med fyllning, några bitar kanelbulle och en halv smörgås. Han har ätit 10 ärtor, 3 pommes frites och en halv centimeter wienerkorv. Så har han tuggat och svalt flera musbett  äpple, två musbett nektarin och lite morot.

Det låter så lite... Men det är så mycket! Till och med jag själv blir imponerad nu när jag ställer samman allt som han faktiskt har ätit.

Vi träffade logopeden igår och medan vi pratade så åt Benjamin sin medhavda lunch; Digestivekex och mjölk. Han åt och drack som om han aldrig gjort annat och hon tittade förundrat på. Konstaterade att han använder både framtänderna och kindtänderna både till att bita och tugga. Konstaterade att han varken kväljdes eller satte i halsen. Konstaterade att han drack samtidigt som an hade mat i munnen, att han alltså blandade mat och dryck. Intressanta iakttagelser som vi inte gjort själva. Hon lyssnade till mina utläggningar om varför Benjamin börjat äta. Att vi aldrig kunnat göra detta utan de erfarenheter som finns både på Notube i Graz eller på den facebook-grupp för föräldrar som vill tro att deras barn kan äta själva.

Jag hoppas att hon tagit intryck och kommer ihåg vår berättelse. Får jag en stund över någon gång så ska jag göra en sammanfattning och lämna till alla logopeder vi varit i kontakt med och såklart till Benjamins barnläkare. Jag längtar efter att berätta för henne. Hon kommer att bli så glad!





måndag 1 juli 2013

Packa!

Vi ska resa bort ett tag.

Härlig känsla att bara packa några extra näringsdrycker. Istället för att packa mängder av näringsdryck. Samt massa i reserv för...  "tänk om det händer något och det är ju det enda han äter..."

torsdag 27 juni 2013

Semester!

Äntligen! Semester!

Borde ju vara början av mitt första blogginlägget på semestern. Men jag vet inte jag.... Ordet semester förknippas gärna med hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp och sådana saker.

Men... semester med 3 små barn blir liksom ingen semester på det sättet. Det blir semester på ett annat sätt, det håller jag med om. Fast det är just semester på det första sättet som jag verkligen skulle behöva. Hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp...

Med 3 små barn är det väldigt skönt att ha ett jobb att gå till. För det är faktiskt jobbigare att vara hemma än att vara på jobbet.

Jag har varit helt slut den senaste tiden.  En kollega frågade om jag var gravid men det kan jag inte skylla på...

En möjlig förklaring är att luften gått ur. Att när Benjamin väl började äta så gav jag efter för all den uppdämda tröttheten som låg i att han inte åt. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Det är kanske bara en konstruktion.

En annan möjlig förklaring är att det är svårt att jobba deltid. Att slitas mellan olika fokus och aldrig riktigt känna att man räcker till varken på jobbet eller hemma. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det heller. Man blir ju ändå aldrig riktigt klar, varken på jobbet eller hemma.

Jag kanske lider av järnbrist. Ska lämna blod snart, då får jag reda på det. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Jag har aldrig haft järnbrist tidigare.

Nej, det är nog bara så att det är väldigt mycket barn just nu. Jag klagar egentligen inte. Jag bara säger som det är. Det är skitjobbigt med barn! Emellanåt så jobbigt att jag ibland tänker att det är därför många barn är långa dagar på förskolan - för att det är lättare för föräldrarna. För att möta min egen trötthet och otillräcklighet som förälder är definitivt den största utmaningen jag haft i mitt liv.

Men som sagt, jag klagar inte. Det ska bli härligt ändå. Med semester. Att skrota tillsammans med barnen och familjen. Och någon sovmorgon ska vi väl se till att jag får också...

Och Benjamin sätter ju guldkant på alla dagar genom sitt allt mer frimodiga knaprande på sina torra, spröda kakor och kex.

måndag 24 juni 2013

Kladd har sin tid...

Visst äter han.

Övar och övar.

Men man får vara på sin vakt. För ännu roligare än att äta är att flytta saker (mat) från ett ställe till ett annat. Till exempel hälla skålen med kaksmulor i tallriken med spaghettit (just det, spaghetti i singularis). Eller hälla vattnet i skålen med kaksmulor. Eller spaghettit i glaset med vatten. Eller blanda vatten och filmjölk genom att hälla fram och tillbaka mellan muggarna. (Det är jätteroligt!!!!) Eller lägga pappret som vi torkat upp med i skålen med kaksmulor. Eller en stor sten i glaset med filmjölk...

Därför blir det till att börja med antingen glas eller tallrik. Eller mat utan tallrik. Men Benjamin har också börjat vilja ha allt vad alla andra har. Och det vill vi ju ge honom. Så det brukar ofta bli väldigt många olika sorters mat hos Benjamin. I små skålar. Eller på en tallrik. Och så slutar det i en enda röra alltihopa...

Ja ja... allt har sin tid.  Att kladda har sin tid och bordsskick har sin tid. Smutsiga golv har sin tid och rena golv har sin tid. Kaksmulor har sin tid och annan mat har sin tid.

Nappflaskan har definitivt haft sin tid. Men den tiden är över nu. Halleluja!

söndag 23 juni 2013

Smulor på skeden

Han är ju för rolig, vår lille hjälte! I helgen åt han frivilligt med sked för första gången. Och vad tror ni att han åt? Jo, kaksmulor såklart!

Våra invanda hjärnor tänker ju att man äter gröt, potatis eller möjligen jordgubbstårta med sked. Men så tänker inte Benjamin. Han gillar torra, spröda konsistenser och då är det klart att det blir det första han äter med sked också.

Det har ju inte gått så bra med sked tidigare. Förra sommaren gjorde vi en intensivträning med sked som gick fullständigt åt pipsvängen. Efter det har vi haft en teori om att när Benjamin väl börjar äta så kommer det inte ske med hjälp av någon annan och inte med hjälp av sked. Och med facit i hand kan vi konstatera att vi hade helt rätt!

Här är vårt tredje bidrag till årets bästa film: Benjamin äter kaksmulor med sked.

Benjamin trillade för övrigt idag och fick två rejäla hack i läppen. Det sprutade blod som det ju gör när det blöder just från läppen. Det verkar tack och lov inte som det påverkade matlusten för på eftermiddagen blev det en dubbeldigestive med smör emellan.


lördag 22 juni 2013

En vecka med fast föda.

Nu är det precis en vecka sedan Benjamin började äta fast föda! Han föredrar fortfarande torra, spröda konsistenser men nu äter han också kex med ganska mycket smör på och wafers med fyllning.

Han blir mer och mer nyfiken på annan mat. Idag läppjade han på en äggula till exempel...

Så ökar han takten också!  Ett digestivekex med smör på tog idag bara ca fem minuter jämfört med den halvtimme det tog att äta det första kexet för exakt en vecka sedan...

Han både skrattar och gråter på kvällarna när han får sin efterlängtade näringsdryck i muggen. Den är efterlängtad men inte särskilt saknad tror jag. Jag tycker mig nämligen se en plirande stolthet i Benjamins ögon när han äter tillsammans med oss andra.

fredag 21 juni 2013

Med smör på!

Glad midsommar!

Idag har Benjamin ätit Digestivekex med smör på! Digestivekex är ju en "gammal" favorit, men med smör på har han han ratat dem- fram till idag! Just smöret har en viktig roll - det är nämligen det första kletiga som Benjamin äter och så är det ju både nyttigt, kaloririkt och gott, eller hur?

Och druckit en hel mugg med filmjölk. Och lite annat smått och gott. Någon sill blev det ju förstås inte, inte någon jordgubbe eller glass heller. Pop-corn däremot fick han nog i sig några stycken, han tittade faktiskt mer på alla kusinerna som vräkte i sig popcorn än på filmen...


Med smör på!!!

torsdag 20 juni 2013

Måltid

Samma vecka som Benjamin började äta kom ett nytt nummer tidskriften Pilgrim (tidskrift för andlig vägledning) i vår brevlåda. Jag kunde inte annat än att le när jag såg titeln: "Måltid"!

Jag fastnade för en artikel som hette "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." Hängde du med? Tänkte väl det... Läs en gång till! Läs långsamt! Ett ord i taget!

Artikeln ger uttryck åt det andliga, det djupt existentiella som finns i måltiden. Och när jag sätter in texten i sammanhanget att Benjamin äter växer perspektiven.

Jag ska citera några stycken ur artikeln. Till er som är ovana vid andlig läsning vill jag säga att det är ett annat sätt att läsa än vad vi är vana vid. Huvudsyftet är inte att komma igenom texten, inte att förstå, inte att lära sig, inte att komma ihåg och inte ens att kunna återge vad man läst. Andlig läsning är att låta sig fyllas av orden och upptäcka på vilket sätt de berör en.

Man behöver inte läsa allt. Det är en tröst för alla oss trötta småbarnsföräldrar (och alla andra trötta människor också för den delen). Ett par ord eller en mening räcker. Mer än så hinner eller orkar vi inte. Mer än så behövs inte. Det ger näring åt själen i alla fall.

Prova!

En sak till förresten. Läs långsamt. Läs gärna fler gånger. Läs och begrunda: Du har hela midsommarhelgen och hela livet på dig!


"I måltiden förenas vi rent materiallt med allt som var överallt och som blir överallt. De jordiska landskapen stiger in i vårt eget anatomiska oöverblickbara landskap... Och endast så, genom måltiden, ges oss förmågan att andas, att leva, att tänka och att tacka."


"Ingen måltid är en angelägenhet enbart för de kroppsliga vävnaderna. Måltiden är ett möte mellan allt det som vi vet om och allt det som vi ingenting vet om..."


"Varje enskild måltid är rotad i evigheten och sträcker sig ut i samma evighet."


"Måltiden ger vår hjärna möjlighet att tänka, vårt hjärta att slå, vår själ att förnimma, förnimmelser av liv och glädje och av lidande och död."


"Medvetenheten ger matbiten ett värde utöver näringsvärdet."


Citat ur: "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." av Tito Colliander. Pilgrim nr 2:2013







onsdag 19 juni 2013

Berättelsen om när Benjamin började äta!

Det var i lördags det hände alltså. På dag nummer 10 av flaskavvänjningen som inneburit att han fått minimalt med mat i flaskan och därför "varit tvungen" att äta på annat sätt.

Vi hade lyckats balansera på den sköra linan! Benjamin hade under 9 dagar tydligen fått i sig tillräckligt mycket för att hålla orken och humöret uppe men samtidigt tillräckligt lite för att vara så motiverad att han vågade stoppa mat i munnen. Det är alltså ingen slump att han börjar äta just nu - det vill jag ju gärna poängtera!

I lördags var vi på väg till farmor! Halvvägs till farmor bor mormor och morfar (som inte var hemma). Vi hade beställt lite förmiddagsfika där, mest för att vi behövde en paus men också för att vi så gärna ville att mormor skulle få se Benjamin dricka ur en mugg.

Nu var han inte så intresserad av att drick ur mugg utan mer intresserad av att köra runt i deras Bobby-car. I ett obevakat ögonblick körde han dessutom långt ut på gatan utanför deras hus. När mormor kom in i trädgården med honom igen tog hon honom i famnen och gav honom ett Digestive-kex. Så satt vi där och njöt i solen en stund medan flickorna lekte bredvid.

Där och då, i mormors trygga famn, tog Benjamin det stora steget och började äta. Efter ett tag visade mormor mig ett halv kex - den andra halvan av kexet fanns inte någonstans. Benjamin hade inte spottat, inte kväljts och inte kräkts. Bara tuggat, mosat, finfördelat och svalt!

Då tog jag honom i mitt knä och såg själv hur han med sin lilla ovana mun bet små bett. Efter en lång stunds bearbetning hörde jag honom svälja. Då kom tårarna! Stilla tårar från en väldigt glad mamma med en väldigt modig Benjamin i famnen.

Så, på ett ögonblick, var den magiska stunden borta! Missförstå mig inte - jag var fortfarande överväldigad, upprymd och glad. Men det var som det sattes ett bortre parentestecken kring den här onormala perioden av enbart nappflaska. Att äta är ju så normalt och trots att det är lång väg kvar för Benjamin att äta som en normal 3-åring så hade vi ändå kommit ur det här omogna fasen med nappflaskan. Ordningen var återställd och trots att jag varje dag förundras över att han äter så känns det samtidigt som att det aldrig varit på något annat sätt...

En stund efter denna lokala världshändelse  var det dags att sätta fart mot farmor igen. Vi packade in oss i bilen, tog för säkerhets skull med några kex och sa hej då till mormor!

Hej då mormor! - Se här vår andra nominering till årets bästa film!

Under de följande timmarna i bilen fortsatte Benjamin sitt noggranna knaprande, omsorgsfulla bearbetade och ovana sväljande av fast föda. Innan vi var framme hos farmor hade Benjamin ätit totalt 3 kex!


Det är nu fyra dagar sedan och Benjamin vågar sig på nya saker varje dag. Idag hade han för första gången kött i munnen. En liten korvbit som han ganska snabbt spottade ut igen. Men det kommer fler chanser att äta korv - var så säker!


tisdag 18 juni 2013

Tillväxtcentrum

Idag kom ett brev från barnläkaren:

Hej!

Jag har nu fått svar på de tillväxthormoner som togs på Benjamin i maj månad. De visar samma nivåer som tidigare och man har från Tillväxtcentrum föreslagit ny kontakt då Benjamin är 4 år om han fortsatt ligger lågt på sin tillväxtkurva.

Önskar er en trevlig sommar!

Med vänlig hälsning

NN
Barnläkare

Det är väl för väl att Tillväxtcentrum inte vill träffa oss nu eftersom Benjamin troligen ligger ännu längre ner på tillväxtkurvan än tidigare. Det är ju inga mängder han äter precis. Men idag har han lag ätit mandelbiskvier och är på god väg med knäckebröd.

Att vi inte väger Benjamin var och varannan dag visar på en ny trygghet (dumhet?) hos oss vad gäller detta med maten. Och eftersom det knappt är någon från sjukvården som vet vad vi gör så är det inte  någon annan som vill veta hans vikt heller.

Men det är klart att vi ska väga honom. Någon gång framöver. Men han är pigg och glad och full av energi och sover gott på nätterna. Då gör några hundra gram ingenting på vågen. Fast under 9 kg vill vi ju helst inte.

Förresten blev det ingen fläskläpp från tandborstolyckan igår. Tack Gode Gud! Det kunde gått mycket sämre.

måndag 17 juni 2013

Fläskläpp?

Lille modige Benjamin snubblade (framåt) med eltandborsten i munnen ikväll. Gråt och tandagnisslan och en del blod för den delen med.

Somnade till slut. När jag tittade till honom nyss så anade jag en rejäl fläskläpp. Och det är klart att jag tänker hur detta kommer att påverka ätandet de närmaste dagarna.

Ätandet idag har för övrigt inte inneburit några större revolutioner. Lite näringsdryck till frukost. Mjölk och vatten till lunch. Han hade tydligen bitit av en morotsbit också som han sedan spottade ut. Ett par salta pinnar i vagnen på eftermiddagen och en bit av en fruktkaka och en bit digestivekex såklart. Och så undrar jag om han faktiskt inte svalde lite äpple också eftersom han gnagde på en äpplebit under hela filmen. Bilen, vagnen och TV. Det är de stunder som Benjamin sitter stilla och därför de stunder som lämpar sig väldigt bra för att sitta och gnaga på något ätbart.

Han drack en hel näringsdryck (2 dl) i mugg på kvällen också och det var nog välbehövligt eftersom han drack nästan allt på en gång.

Nu hoppas vi att vår hjälte får sova gott i natt och inte besväras allt för mycket av fläskläpp i morgon.

söndag 16 juni 2013

Ändå inte helt plötsligt

När jag länkade till gårdagens inlägg på facebook skrev jag: "Plötsligt händer det! Idag hände det. Benjamin äter!" Med de orden skulle man felaktigt kunna tro att bara hände. Att Benjamin plötsligt en dag helt oväntat började äta.

Så är det inte! 

Man vinner inte plötsligt på triss-lotteriet helt förutsättningslöst. Man måste ha köpt en lott! Benjamin började inte plötsligt äta helt förutsättningslöst. Vi gjorde något. Vi lät bli att ge honom mat som han brukar få den.

Det hela är väldigt enkelt! Snudd på banalt. Benjamin började äta när han blev hungrig. Det tog 10 dagar.

Jag kan på rak arm räkna upp åtminstone 5 andra barn som börjat äta på detta sätt. Barn vars utgångspunkt var att de sondmatades fullt. Åt inte ett smack. Drack inte ett smack. Barn som nu äter, växer och mår bra. 

Visst är det lite konstigt? Att man till exempel på Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala (som är (eller har varit) tongivande i Sverige på detta område) kategoriskt avvisar denna metod. Jag talade med dem själv för bara ett par veckor sedan. Då - när det verkade helt hopplöst att få Benjamin att smaka på mat. Det var jag som förde metoden på tal. Nämnde Notube i Graz. "Vi är mycket kritiska den denna metod, tar avstånd från den, arbetar inte på det sättet"  var ungefär det jag hörde. Där och då insåg jag att vi aldrig skulle kunna få ett förtroende för dem, att vi inte skulle kunna arbeta vidare tillsammans med dem. 

På sin hemsida skriver de bland annat: "Det är livsviktigt att barnet får i sig tillräckligt med energi och näring samtidigt som man jobbar med att öka barnets intresse för att äta. Vi tror inte att barn börjar äta mer för att man slutar ge sondmat (Att jämställa med nappflaska i vårt fall). Dom har ju fel!!!

Jag kan naturligtvis inte säga att det som har fungerat för Benjamin fungerar för alla. Men att kategoriskt ta avstånd från en metod som uppenbarligen fungerar på några och som dessutom bygger på vanligt hederligt sunt förnuft är vansinne! Tänk så mycket resurser och lidande du hade kunnat spara om de vågat prova. Men i Sverige råder "Nolltolerans mot malnutrition"...

Jag vet! Jag är mycket väl medveten om att det inte går lika lätt för andra som för Benjamin. Jag vet det eftersom metoden inte fungerade när vi provade i november 2011. Jag vet också att vi troligen har lång väg kvar innan han äter tillräckliga mängder. Troligen långt kvar innan han ökar i vikt igen.

Men han har börjat äta. Och det är det viktigaste just nu! Menyn har idag för övrigt utökats till både Digestivekex och Drömmar. (Kakorna alltså)

Och jag önskar verkligen att många många fler som sitter fast i sondträsket (eller det inte lika eländiga men ändå ganska trista nappflasketräsket) ska få uppleva glädjen av att se sitt barn svälja mat! Det är magiskt!