Jag sov gott i natt. Inte så konstigt kanske med tanke på att det inte kom ett endaste litet sömnigt barn uppkrypande i min säng. Nej, det var inte bara därför. Jag somnade också med en känsla av tillfredsställelse. Jag har gjort det som jag gått och tänkt jag ska göra. Jag har berättat för hela världen att Benjamin äter och varför. Och med den fina responsen jag fått på gårdagens inlägg både på bloggen och på facebook kände jag mig bekräftad i att jag gjort rätt. Jag har gjort vad jag kunnat. Nu får andra ta över...
Jag skrev inte bara igår. Jag städade också, närmare bestämt rensade jag i tidskriftssamlaren som det står Benjamin på. Framför allt har jag slängt papper:
Jag har slängt blocket som det står "Benjamins matbok" på. Till synes ändlösa noteringar om tider och uppdruckna millilitrar. Jag har slängt massor med information om olika redskap och metoder för sensomotorisk stimulans, desensibilisering och tuggträning. Jag har också slängt kvitto på betalning och "general Terms and Conditions" från Notube.
Vidare har jag slängt gamla beslut om vårdbidrag med tillhörande läkarutlåtande, bekräftelse på olika remisser, massor av tillväxtdiagram samt en helt tom "checklista för matpreferenser".
Jag har slängt broschyren "Om du vill klaga på vården"och information om patientnämnden. Sist men inte minst har jag slängt själva kallelsen till operationen för knapp på magen. Den som fortfarande, antar jag, formellt ligger vilande...
Jag har rensat både fysiskt och mentalt. Jag slänger och avslutar den resa som varit. Men mappen är kvar. Den kommer att fyllas med annat som hör till en ny resa tillsammans med Benjamin.
