tisdag 25 mars 2014

Tillbaka till ruta 2

Jag skäms över vårt beteende. Jag vet att vi gör fel. Vi trugar, hotar, lockar, tvingar, häller litervis med smör och grädde i maten och erbjuder näringsdryck i parti och minut. Benjamin reagerar genom att överhuvudtaget inte sitta med vid våra måltider och genom att... inte äta. Såklart. 

Jag vet precis när vi hamnade här! Det var dagen efter mötet med den sjuka sköterskan. Precis då förvandlades Benjamins matsituation från ett lustfyllt ätande till ångestladdade panikåtgärder. 

Jag trodde att vi hade kommit längre. Jag trodde att våra tillkämpade insikter i vad gäller Benjamin och maten skulle stå pall för lite mer. Men inte...

Det räckte med ett möte med en sjuk sköterska för att rasera allt. Allt som vi byggt upp under många månader. Vi är tillbaka på ruta 2 vilket betyder att Benjamin visserligen stoppar mat i munnen men i allt väsentligt livnär sig enbart på näringsdryck. 

Så skört var det! Så lite behövdes för att få våra måltider att förvandlas till ett inferno av ångest. Eller lite och lite förresten.... Ett indirekt hot om att Benjamins utveckling kommer att påverkas negativt på grund av för lågt näringsintag. Det kan väl få den starkaste på fall eller?

Hon tryckte på den allra mest ömma punkten. Frågan som jag å ena sidan kan bortfärda som ohållbar men å andra sidan får mig att skaka inuti. Frågan som jag värjer mig mot för att ingen kan eller vill ge något tydligt svar. Frågan som rör sambandet mellan näringsintag och utveckling...

Har Benjamins hjärna i något skede, tidigare eller nu, tagit skada av att han får i sig för lite näring?



fredag 14 mars 2014

Läkartidningen - Varför äter inte barnet?

I veckan har en intressant artikel publicerats i läkartidningen. En av författarna är Ingalill Eek, logoped på Folke Bernadotte regionhabilitering. Jag har läst allt som Ingalill skrivit och som finns tillgängligt i folkbiblioteken, jag har däremot inte läst någon vetenskaplig publikation tidigare.

Jag och Ingalill är inte överens när det kommer till möjligheterna till sondavvänjning. Det är mycket tydligt bara genom hur Ingalill benämner det som jag kallar sondavvänjning: "Att stressa systemet, dra ner på näringen för att öka hunger."

Stressa systemet. Ja, Ingalill - det är det vi gör, vi som nu gläds över att våra barn äter och njuter av mat! Vi har stressat systemet under en kort period och vunnit något som var oändligt mycket mer värt - ett barn som äter.

Verkligen tråkigt att du Ingalill inte kan eller vill se att sondavvänjning faktiskt kan fungera. Åh vad jag önskar att du kunde kliva ner lite från barrikaderna. Vi behöver ju dig och dina erfarenheter, dina kunskap och behandlingsmetoder. Vi behöver kombinera dessa med det vi kallar sondavvänjning.

Nu skriver jag i affekt. Jag har precis fått syn på artikeln. Skriver av mig de tankar som kommer  överst när jag ögnar igenom artikeln. Jag ska ta mig tid att läsa artikeln mer ordentligt, det lovar jag!

För egentligen är jag väldigt glad över att problematiken uppmärksammas. Jag vet att jag genom artikeln kommer att närma mig ett svar på frågan som jag haft i mitt hjärta och i mitt huvud alltsedan den där första timmen på BB då jag instinktivt kände att något inte stämde med hans beteende vid mitt bröst.

Frågan är enkel men svaret som ni söker efter är svårt: Varför äter inte barnet?