tisdag 8 april 2014

För liten...

Tveksamt om jag blev så mycket klokare efter gårdagens möte med sjuksköterskan...

En sak blev i alla fall tydlig för mig. Det är inte vikten i förhållande till längden som är problemet för sjukvården. Benjamin är ju inte mager. Han är liten. 88 cm lång och 11 kg tung om jag inte minns fel. Proportionerlig. Kanalparallella vikt- och längdkurvor som ligger på -4 standardavvikelser från genomsnittet. Men det är just själva litenheten som tydligen är problemet.

Somliga barn är stora och andra är små. Jag frågade om inte också små barn ryms inom normalspannet. Svaret jag fick var ett mycket tydligt nej. Att vara så liten (obs - inte mager eller smal) som Benjamin är inte normalt. Det är en avvikelse. Som beror på sjukdom, kromosomförändring, dvärgväxt eller något annat. Att vara 88 cm lång och väga 11 kg vid 3,5 års ålder är alltså inte normal. 

Jaha! Eller möjligen nähä! 

Jag satt där med Benjamin i knät, lyfte upp hans tröja, nöp i hullet och frågade om hon på fullaste allvar kunde använda ett ord som svält.  Jo, det tyckte hon att hon kunde. 

Jag känner att vi har långt kvar innan vi förstår varandra, sjuksköterskan och jag. Hennes resonemang övertygande mig inte. Jag har faktiskt svårt att ta henne på allvar, och hon känner förmodligen av det; hon poängterade nämligen flera gånger att "vi vill ju bara Benjamins bästa!" 

Sådana uttalanden har ingen som helst positiv inverkan på mig, de ter sig tvärtom som lite löjliga. Jag tar det som en självklarhet att hon vill Benjamins bästa. Det ska hon inte ens behöva säga! Jag behöver inte (bara) någon som vill väl, jag behöver någon som kan förklara för mig, jag behöver fakta och forskning. Övertygande resonemang i kombination med lång erfarenhet.

Eller... vad är det jag behöver? Egentligen behöver jag väl att någon som kan sin sak som säger att Benjamin är Benjamin. Att han äter det han behöver äta. Att han, liksom alla andra barn, är självreglerande vad gäller energiintag. Någon som utplånar känslan av skuld och självförebråelse. Någon som med bestämdhet avvisar alla tankar på samband mellan utvecklingsförsening och lågt energi- och näringsintag. 

Att någon som intresserat lyssnar på min berättelse om Benjamin och maten och ger mig lite bekräftelse. Någon som säger att allt är bra som det är. Att vi kan gå vidare nu...








5 kommentarer:

  1. Heja på! Hoppas du alldeles snart hittar en sån läkare!

    SvaraRadera
  2. Din son är inte liten. Min är det! Han är snart 4 år är 78 cm lång och väger 8,5 kg.
    Fast han är på en 6 månaders bebis utvecklings stadie också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Jag har läst din blogg. Tack för perspektiv! Lycka till !!!

      Radera
  3. Skit sköterska, undra just vad hon har för specialistkompetens för att kunna göra såna uttalanden. Emil avviker också ifrån dessa standard kurvorna som alla barn ska följa, men varje människa är ju unik. Han har legat stilla i ca 1 år, nu sist när vi mätte och vägde så hade han äntligen växtspurtat vilket jag givetvis ser då kläderna hemma inte passar. Blir bara så ledsen för jag tycker Benjamin är super duktig, vår förebild ju. Mitt hetaste tips är att ge han mer D-vitamin droppar, jag ger Emil 10 droppar idagligen i hans neocate som är näringsfylld, samt 1 multivitamintablett som han gillar att suga på. Och ja, aptiten går uppåt ngt i alla fall, men de mesta syns på de förbannade kurvorna. Men ingen säger ngt negativt till oss i alla, vi väger och mäter honom var tredje månad för då vill läkare och dietisten veta hur han ligger till så de kan försöka reglera näringsintaget. Går de så byt sköterska/mottagning. Bättre bemötande är ni värda.

    SvaraRadera
  4. jag känner inte dig. ramlade in på den här bloggen via nån annan och minns inte hur... har läst en god stund. är IT-konsult och har ingen aning om näringsintag egentligen, men jag är mamma till en treåring och jag känner med dig!! Det finns så många korkade tröga människor, överallt i samhället och även inom vården. Lita på dig själv! Lita på ditt barn! Jag läste inlägget om lillasysters tårta och vindruvorna och log. Livet är kort - börja med tårtan! :) Men det är väl inte så konstigt om din son ligger på det under skalan på de där vikt- och längdkurvorna med tanke på den start han fick i livet. Vad spelar de där kurvorna för roll?! Håller med dig. Proportioner och energi och "allmäntillstånd" säger väl så väldigt mycket mer än nån siffra i en "normalkurva". För vad det är värt: du har all min medkänsla och en massa cyberkärlek till hela familjen och ett innerligt lycka till!

    SvaraRadera