Sondberoende och sondavvänjning


Sondberoende är ett resultat av en längre tids sondmatning i spädbarnsåldern. Tillståndet definieras som aktiv vägran att äta och dricka, avsaknad av intresse och motivation eller ovilja att visa tecken på ätutveckling eller förmåga att dricka och äta. Det karakteriseras av öppet ointresse, undvikande av mat, kväljningar, kräkningar, överkänslighet, petighet och andra avvisande beteenden. 


Hade vi inte hört talas om sondberoende hade vi troligen sondmatat Benjamin fortfarande, fast genom en knapp på magen. För oss är det så oändligt värdefullt att ha gett tillbaka kontrollen över maten till Benjamin, gett tillbaka honom hans självständighet i ätandet.


Sondavvänjning går ut på att sakta men säkert minska på mängden mat genom sonden och så småningom upphör man helt med sondmatningen. För Benjamins del såg sondavvänjningen lite annorlunda ut eftersom vi upphörde med sondmatningen från en dag till nästa eftersom han ju drack lite grann själv. Självfallet går barnet ner i vikt. Självfallet! En del barn går ner lite i vikt och andra tappar ganska mycket och blir små smala och spinkiga barn. 

Det är här som krocken blir så tydlig. Krocken mellan viktnedgång och självständighet. Ingen vill att ett litet barn ska gå ner i vikt. Men den uppståndelse som viktnedgång skapar - på Bvc, inom sjukvården (och hos oss som föräldrar inte minst) är inte rättvis. Det är faktiskt inte farligt att gå ner i vikt, inte ens för ett litet barn. Inte om det för övrigt är friskt och piggt. Och definitivt inte om syftet är att barnet ska lära sig att äta själv. 

Men... Benjamin svarade inte på metoden genom att äta eller dricka mer än tidigare. Det som hände var att Benjamin "fastnade" i att dricka från flaskan. Man skulle kunna tro att vi är skeptiska till metoden eftersom Benjamin inte riktigt svarade på den. Men så är definitivt inte fallet. Jag har sett tillräckligt många barn som börjat äta utan sond att jag är en ivrig förespråkare av den. Dessutom är det faktiskt så att om vi inte provat så hade vi inte vetat att Benjamin faktiskt klarar av sitt näringsintag själv! 

Det var svårt! Svårt trots att det kanske ändå var ett relativt enkelt beslut för oss med tanke på att Benjamin i övrigt är fysiskt frisk och att han faktiskt kunde dricka själv Vi visste ju att han kunde! Men ändå svårt. Att släppa för att låta honom ta över. Att släppa kontrollen och lita på sitt barn. Det är den största utmaningen!